P A N G ! P A N G ! P A N G !

Min bästa tova hittade det här i någons gästbok:

"tanzverk är inte så jättekul. musiken låter som techno eller nåt. alla ser helt spacade ut med typ latextights i guld osådär. näej kanske inte alla. men speejsade ärdom. ellerjagvetinte."

Tss! jag är så spejsad jag! Och om jag hade latextights så skulle jag ärligt talat dö av värme. Mina tights är i badräktstyg och inte latex.
Är Tanzwerk en spejsad klubb? Vad är det för fel om folk vill vara lite färgglada istället för pop-platta?

I fredags vart jag lite för full. Det var rätt pinsamt att fjortis kräkas innan krogen stängde. Jag skulle aldrig köpt den där Jean-Louis champagnen för 52 kronor. Den smakade leksak. Sen fattar jag inte varför killar inte kan acceptera att man är upptagen? Jag hade en kille efter mig i två timmar och han tjatade om att jag skulle få det så mycket bättre med honom än med Jonas. Yeah! right! Lägg av, låt mig va liksom! Jag vill ge ett tack till Chris som skyddade mig från honom. Böö, odör! Men det var bra drag både på över och nedervåning. Housweives är lätt mina nya idoler.

Jag är trött på att vakna klockan elva halv tolv varje dag. Då jag mest vaknar ur skumma drömmar och svett i armhålorna.  Det bara blir så när man jobbar till nio på kvällarna. Först är man svintrött sen så blir man pigg och har svårt att somna när man går och lägger sig. Jag sover oftast som en stock och när Jonas väcker mig när han är på väg till jobbet så orkar jag bara kolla upp på honom med kinesögon och hålla med typ "Ha en bra dag, love you" med sömnen i kroppen.

Mina drömmar är så konstiga. Ibland kan jag drömma som i värsta skräckfilmerna. Att jag blir jagad av en våldtäktsman med kniv eller ser på när någon annan blir mördad. Inatt drömde jag om Patrick Wolf. Att han skulle spela på en liten fritidsgård och att jag skulle hämta vatten åt honom som han sen inte ville ha. Jag och Tove var dom enda som stod längst fram och sjöng med. Sen som drömmar brukar göra så bytte den handling mot en helt annan. Jag och Veronica sitter i mitt lilla rum hos pappa och lyssnar på en massa konstig och gammal musik. Vi pratar om att gå ut och tjyvröka fast vi vågar inte för det är någon som klipper gräset utanför. Sen så bytte drömmen handling igen.  Jag, Tove och Anni sitter på något hamburgerhak där Dr.Phil står i kassan (mycket weird!) Det kommer en tjej som sätter sig bredvid oss. Tove och jag sitter och pratar om att det bara är tio minuter kvar tills Patrick Wolf spelar igen på den där fritidsgården. Medans vi sitter och pratar så märker jag att den där tjejen snor mina pommes frites. Jag tvingar henne köpa nya åt mig. Hon blir jättearg men gör det ändå. Vi börjar gå mot spelningen. Sen märker jag att någon kommer springande mot mig. Det är tjejen med pommes fritesen! Jag börjar kuta och hon börjar slänga saker på mig. Jag springer in i till spelningen och Patrick Wolf har redan börjat. Sen vart drömmen suddig men jag minns att folk började dansa fridans med honom på scenen och att jag tvingade Tove hem till min mamma för att jag var tvungen att byta om till mina guld tights.

Jag gillar inte att drömma såhär konstigt. Jag gillar bara att sova. Sova som en stock och vakna upp pigg med lakan som inte är till skrynklade och med osvettiga armhålor.

Vårat vardagsrum går i 70-tals style. Vi fick en ryamatta av Jonas söta mamma som hon fyndat på auktion igår. Den kostade bara 58 kronor! Rummet fick en helt ny omvandling och känns lite mjukare på något sätt.
En av mina favoriter just nu.

Jag är glad över att jag har en av världens bästa vänner.

Antingen är jag irriterad eller så är jag väldans ledsen. Jag väljer ledsen. Igår tjöt jag och det var länge sen jag riktigt tjöt och grät. Det var så skönt att få gråta ur sig allt. Det är ingen som kan bestämma över en när man ska sluta gråta. Hela ansiktet blir liksom svullet, man tjippar efter luft och näsan blir helt röd och snorig. Och sen helt plötsligt så kommer man på andra tankar och man börjar mjukna till igen.
Ibland kan jag gråta varje dag i flera veckor. Liksom små gråta över en del saker som jag tänker på. Ja, jag är väldigt känslig. Eller kan man kalla det blödig? Tack och lov för näsdukar.

Nu sitter jag på jobbet i en konstig stol som får min rygg att göra ont. Jag vill inte åka hem denna gång.
Jag får lust att gråta igen.

Jag trodde ärligt talat att jag aldrig skulle fastna för Patrick. Hösten 2005 ändrades min inställning helt. Jag och Tove bokade ett plan till London för att kunna se Patrick live på Scala. Jag hade ingen aning vad som väntade och hur han skulle vara live. Jag hade smått lyssnat mig igenom hans två första album "Wind in the wires" och "Lycantrophy". Det första vi såg var en scen med mysiga upptända pumpor och genom en dörr kommer en kille med en mantel och en luva på sitt huvud med två hästar på. Det var Patrick och han såg väldigt blyg ut. Han satte sig vid sitt piano och börjar sjunga "Wolf song". Jag trodde inte killar kunde ha en sån utstrålning och karisma som han. Och vilken röst. Det är så unikt. Patrick blir aldrig tråkigt att titta på. Han är som en liten sprattelgubbe med en sån energi som ingen annan har.

Hans nya skiva "Magic Position" är verkligen en fullträff. Jämfört med dom två andra albumen är "Magic Position" en energi kick. Har han gått och blivit kär måntro? Eller är han bara fullkomligt lycklig? Jag gillar hans nya album och lyssnar på den varje dag. Han har sitt alldeles egna sätt att sjunga och framföra sina låtar och det gillar jag. Han har inte följt modet sen han var 12 år och vart sedd till Englands bäst klädda man för några år sedan. Nu så kommer han till Arvika festivalen för att framföra sitt nya alum och Tove och jag ska självklart åka dit.
På onsdag klockan 06.10 och 15.25 på tv4+ så framför Patrick "Accident & Emergency" på Conan O'brien. Ställ in videon!

Att han sedan avskedar sin trummis och är full framför sina fans i NYC struntar jag fullkomligt i. Det är sånt stjärnor gör och vi älskar dom ändå.

www.patrickwolf.com
www.myspace.com/officialpatrickwolf

Rip-It-Up
Endagars på Arvika (Patrick Wolf)
Och kanske en Pukkelpop biljett?
Ja, jag blir rätt sugen på att åka festival.

I love my man
he's the best
his hugs, his kisses
all the rest
his touch his voice
he's so fly
these here things
make me high.

Kvack Kvack. Jag ville ta med honom hem.

Eller inte. Jag blir så ratslös av att sitta och ringa runt och störa en massa okända människor i mälardalen och fråga om dom har fått hem Vägverkets tidning Sommarvägen. Jag fick Ihop 19 intervjuver. Bad me. Jag hatar att jobba som kommunikatör. Men jag kan bara inte gå runt och inte göra någonting. Pengar växer inte på träd. Om man vill ut och resa nånstans så måste man jobba och om man inte har nåt jobb så blir det ingen resa. Fast jag har sagt det så många gånger i min hjärna nu. Jag städar hellre världens äckligaste toa än att jobba där. 

Idag åkte jag med Tove till Arboga. Vi skördade loppisarna. Det var mycket fint och det var så länge sen jag och min rosa vän hängde bara vi två. Lyssna på twee i bilen, kolla dom lurviga kossorna genom bilfönstret, fnissa åt senaste skvallret, dela på fetaost pizza, försöka inte bli arg åt blåsten och pröva second hand kläder.
Sen åkte vi till ett outlet som hette Pops. Pops? tänkte vi. Där måste dom ha snygga kläder! Men vad besvikna vi blev. Verkligen jättefula kläder med ingen som helst själ i. Bara white trash, pensionärer och "vanliga" tjejer som går och handlar där. Vi tog bilen till ÖoB istället. Haha, ännu mera white trash! Varm korv, stentvättade jeans, motor cykel familj och snåla pensionärer och så vi. En dag ska jag skriva om fenomenet white trash. Jag älskar det.

Jag fick med mig Michael Jackson's "Bad", en sjömans blus, salladsbestick och en svart kuvert väska. Jag tror allt gick på 65 kronor. Jag hjärta fynd. Och Tove såklart.

Troligen den finaste låten och finaste videon denna vår.

www.ungahjartan.se

Okej, jag erkänner. Jag har ålderskomplex. Jag har börjat  tycka att krogen är tråkig numera. Det var inte som förut.  Det var länge sen som jag verkligen hade roligt när jag var ute. Är det fel på klubblivet i Örebro?  Nej, egentligen inte.  Det finns  olika klubbar för olika  människor som gillar olika sorts musik. Jag gillar våran egna klubb Tanzwerk. om det var nåt jag skulle välja så skulle jag välja den. Tanzwerk har bra koncept och flippar inte ut, den håller sig inom samma ram. Javisst, om man inte gillar electro, house, synth eller techno så kanske den inte är så aktuell. Jag kan inte sluta irretera mig på alla losers som tror att det är en helt vanlig kväll på stället Babar. Dom går dit, tar några shots och sen börjar dom dissa musiken. "-Men gå till något annat ställe då om du vill höra den där jävla everytime we touch låten eller den där himla cara cara mia!" Om det är en electroklubb så är det en electroklubb okej? inget annat!
Folk är så jävla respektlösa. Varje gång jag är ute så stör jag mig på alla fylle-kids som tycker att det är så jävla häftigt att dansa till Ceasars eller the Strokes.  Argh, ta ut mig härifrån! Det finns inga original längre. Varför måste alla simma i samma ström?

Vi hade 80-tals tema i helgen. Folk var efter och kom inte utkädda som vi hade hoppats på. Folk är så pinsamt blyga och rädda för att skämma ut sig. Jag satsade på dom kläderna nedan. Jag kände att jag inte skämde ut mig. Vad har man att skämmas för va? Att man ser ut att komma från 80-talet eller? Folk var ju skitsnygga då!
Hur som helst så var det en väldigt bra kväll. Alla borde satsa på att skriva ner Klubb Tanzwerk i kalendern. För nästa gång får vi besök av Housewiwes!

En plan för sommaren:

Bada mycket (jag är världens största badkruka men jag tänkte ändra mig detta år)
Jobba like hell (jag behöver vekligen pengar)
Rip-it-up (troligen sommarens höjdpunkt?)
Patrick Wolf på Arvika (jag hatar svenska festivaler men när Patrick kommer till Sverige så kan man inte motstå!)
Laga mycket hemlagat (pizzor, bagels, pajer osv)
Sälja en massa skor (jag har nästan 50 par skor, så många behöver man väl inte?)
Hänga i i olika parker (när det är sommar så SKA man hänga i park, ok?)
Dj:a (jag tror jag ska önska mig ett dj set för en gångskull)
Roadtrips (många hoppas jag på)
Utomlandsresa (ja, varför inte?)
Lära mig sy (om det inte blir ett dj set så får det bli symaskinen)
Inte bli chokladbrun (jag hatar att vara brun, paraplyn får hänga med för att skydda mig)

Jag fick en så bra disco skiva av Albin igår. Lio ! En fransyska som sjunger disco på sitt egna lilla sätt och man fick henne som klippdocka på lp-fodralet. Det är inte många artister som erbjuder sånt.
Jag gillar verkligen denna skiva.

Nästan hela våren har jag gått utan fast jobb. Lite ströjobb som patetisk kommunikatör på ett idiotiskt företag då och då har hänt men annars inget. Vad tänkte jag egentligen på efter våran resa i en och en halv månad? Att jag skulle komma hem och jobba som satan? Vilket jag gjorde hela hösten och vintern.  Nej, jag har för det mesta bara latat mig igenom hela våren. Fy, skäms mig. Jag har iofs varit på arbetsintervju och gjort andra grejer. Men för det mesta bara slöat. När min baby jobbar blir det helt automatiskt att jag börjar pilla och dona här hemma som en riktig hemmafru. Jag bakar, diskar, lagar matlådor, dammsuger, dammar och tvättar precis som en hemmafru ska göra.
Men idag ska jag äntligen på intro för ett nytt projekt som jag ska ringa för. Jag hatar verkligen jobbet som kommunikatör men jag har verkligen inget val. Måste håva in pengar om jag ska klara mig denna sommar. På fredag blir det Vägverket igen och det känns skönt. Vägverket är nog den bästa arbetsplats som finns. Inte visste jag att det var så roligt att tillverka körkort åt hela Sverige!
Till nästa år har jag en önskan om att få jobba mig igenom hela året slaviskt och hårt. Låt våren 2008 bli en jobbarvår! Jag ska jobba så mycket så att jag knappt kommer att ha någon fritid!

80's pics från fredagen. Fotona är tagna av Jonas.

Stefan och jag. Han är 80-talet och jag hans trogna wannabe.
Min outfit:
Svart tischa med axelvaddar och rosa blommor- Mammas
Smycken- Vintage
Guld tights- Anni Design
Handske- Vintage
Pumps: Grovsoporna
Hår och make up- Stefan

Jag kan inte beskriva hur det känns att få ha en egen stylist och makeup artist, fotograf och sömmerska!
Är jag guld värd? Jag har världens bästa kompisar och pojkvän kan jag säga.
80-tal's kvällen vart så lyckad och Steffy var så duktig! Ett riktigt proffs!
Synd bara att det inte kom så många utklädda. Så typiskt Örebro människor att inte våga. Folk är så rädda.
Jag gillar människor som är för det extrema. Som verkligen vågar. Inte bara för uppmärksamheten utan för att dom är modiga och vågar visa ens riktiga jag.
Sen så finns det inga riktiga klubb människor i Örebro. Folk går bara ut för att supa sig fulla, visa upp sina köttiga kroppar och saknar total respekt för musiken som bjuds. Men om folk vill vara gråa och trista så får dom väl vara det.
Den här staden behöver en make over!

Den där Anna Sui klänningen är to die for!

En lista på vad som bjuds på fredag:

Righeira- Vamos a la playa
Koto- Visitors
Herrey's- People from Ibiza
Les Rythmes Digitales- Disco to disco
Limahl- Never ending story
Lifelike- So electric
Baby's gang- Challenger
Annie Anner- Night in the city
Ken Laszlo- Tonight
Ryan Paris- Dolce vita
Modern Talking- Cheri cheri lady
Bronski Beat- Smalltown boy

Allt är inte 80-tal jag vet. Men det spelar ingen roll, det är soundet som avgör. Jag kommer att stå för Italon och Steffy för New Romantic. Go us!